
Förutom hästar älskar jag att ligga och as garva med någon jag tycker om på golvet, söka ögonkontakt och le mot snygga killar på tåget, prata med människor jag aldrig har träffat, skämma ut mig sådär lagom, nya kläder i garderoben, bada i sjön (ju tidigare på året desto bättre!), åka båt, hänga med polare, chilla och sommar! Jag älskar när kalendern är fullpropad av roliga saker men hatar när jag inser att det är omöjligt att hinna med allt. Jag hatar föresten att inse att saker är omöjliga över huvud taget. Som att ha en ponny, det kommer aldrig att hända mig

Jag är ganska bra på att glömma bort tiden och gå och göra ingenting. Timmar kan gå utan att jag kan beskriva vad jag har gjort egentligen. Dock tycker jag att det är ganska skönt att göra just ingenting, det enda problemet är att jag inte har tid med det. Något jag hatar med mig själv (förutom de flesta delar av min kropp) är att jag måste sova så mycket och att jag jämt och ständigt blir sjuk. Fast de där två sakerna hänger ihop. Jag måste sova, annars orkar jag inte skärpa hjärnan och så får jag tillbaka förra månadens förkylning om jag inte sover. Fortsätter jag med min dåliga sömn, träning, press och stress får jag feber och så tar det hundra år innan den går ner igen.
Något annat jag hatar är min röst. Önskar verkligen att jag kunde byta, skulle aldrig orka vara vän med mig själv. Jag låter som en skrikig barnunge, haha.
Jag måste bli bättre på att leva i nuet, går varje dag och längtar till helg, sen till lov, och så nästa lov, nästa resa, nästa julafton, sommar… Längtar enkelt sagt vidare hela tiden. Livet är så mycket fokuserat på framtiden, först går man i förskolan för att förbereda sig för skolan, sen går man i grundskolan för att förbereda sig för gymnasium, sedan jobbar man eller pluggar vidare för att förbereda sig för att jobba. Och när man väl jobbar så gör man det för att man ska få det bra i framtiden. Börjar livet när man är pensionär eller? När alla förberelserna är klara? När jag blir gammal kärring ska jag leva livet! Ska dra ut och dansa på nattklubbar tillsammans med 20-åringarna, bestämma mig helt random för att börja på basket, bryta mig in i en korvkiosk bara för att lägga en hundralapp på disken för gårdagens äckliga varmkorv, skriva ett brev till stadsministern på 10.000 ord bara om hur min dag har varit och dela ut inbjudningskort till en fest som jag ingen ens kommer att hålla i eftersom att jag ska våldgästa den där killen som trängde sig förbi mig i matkön på gymnasiet. Är det så här de gör i pensionärsjävlar? Har aldrig sett det med det låter så på namnet

En annan sak jag måste bli bättre på är att rida, jag suger har ju legat på samma nivå i 3000 år

Det är onödigt att fråga mig om jag såg gårdagens Grey´s antomy eller Vänner för jag har varken 3:an eller 5:an och kommer nog inte att få det. Oj nu blev det mycket om mig själv ändå, har ju inte ens börjat skriva om hästarna än! Jag ska försöka korta mig lite…
Milton har varit och är ponnyn i mitt liv. Minnerna vi har tillsammans är tusentals och underbara nästan allihop ♥ Så mycket skratt, så många tårar, så många framgångar och lite motgångar också. Jag vet inte hur många gånger han har funnits där för mig när jag har varit lite halvdepp, då har jag bara umgåtts med honom och allt blir genast bättre! :') Han är speciell Milton och har lärt mig så mycket. För mig är han det finaste i världen trots han stora mage, korta ben och för de flesta stort huvud. Dock så tycker jag inte att hans huvud är stort, det är benen som är små. Milton är en liten korsnigsponny, okänd stam född 1995. Troligast import från Deemaaarkk. Han är B-ponny och jag är på tok för lång för honom för längesen! Men jag minns fortfarande hans små racertrav steg i skogen, haha.
Lite random bilder i random ordning från våran tid tillsammans ♥
Skriver om Roddan och Jazmine i ett annat inlägg så blir det inte så mycket på en gång ;)
// Olivia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar